halvdement

Pratade med Cattis igår om resor, och det gör säkert mycket till att det är så mycket stressande skolarbete just nu men jag känner verkligen behov av att få komma iväg på en resa, jag vill till kreta eller något, en sista minuten och inte nödvändigtvis nu på stört men i år, i höst kanske när lederna brukar vara som värst..Jag behöver ha saker att se fram emot. Åh vad jag vill iväg, och om ingen vill med kan jag ju faktiskt åka själv, lika gärna som att sitta hemma och uggla.

Jag önskar jag kunde vara mer positiv just nu för lillen känner av min sinnesstämning och det känns piss att han ska behöva lida för att jag inte är på topp. Pratade med Sandra häromdagen om hur svårt det är att bryta mönster, och det stämmer ju så väldigt. Har hamnat i en ond cirkel där jag vet typ ingenting, är jätteosäker på allt och skitstressad (sådär så jag blir paralyserad och inte klarar något), men det är så svårt att komma vidare när man inte kommunicerar eller pratar samma språk som andra, vilket innebär att jag börjar skärma av mig och dra mig undan. Det känns lite som att, varför ska jag öppna upp mig och göra mig sårbar när det är noll respons och inte leder till något annat än ännu mer osäkerhet så ja..avskärmning är väl på sin plats, och pedagogikartiklarnaom ätstörningar ska få hjälpa mig med det :p