halvdement

Jag håller på att läsa en ny bok, om en tjej som vid tolv års ålder blir gravid med sin brors barn efter att han våldtagit henne upprepade gånger..och den skär i mitt hjärta, inte så mycket för det fysiska även om det är helt sjukt och hemskt att hon blivit utsatt för det, utan för hur hon beskriver att hon inte hade någon att vända sig till och hur hon ville skydda sin familj och hålla ihop det som fanns. Det gör ont i mig, den där uppgivenheten att ingen skulle ta hennes parti ändå, att hon inte skulle kunna utsätta sina föräldrar för den smärtan, att hon klandrar sig själv, att hon till slut nästan intalar sig att det inte är något att bry sig om. Det gör ont, för det finns så många som klandrar sig själv när något är galet, jag skulle säkert fungerat lika, men det är lättare att se någon annans situation neutralt..jaja nog om det

Har haft en fullspäckad vecka, bl.a åkt till falun och handlat löparskor så nu kan jag inte låta bli att springa sen :) Har träffat julls som är hemma några dagar, träffat min kusin idag, kollat på korpfotboll igen och varit moraliskt stöd på röntgen åt en vän. Ikväll ska det ätas paj minsann och sedan ska jag sova ifatt det jag missat