halvdement

jag försöker hålla mig ifrån att trassla in mig en relation då jag av erfarenhet vet att det inte brukar bli sådär jättebra. av erfarenhet vet jag också att jag är totalt värdelös på att tolka signaler, jag tror att alla (oavsett biologiskt kön) är snälla och vänskapliga tills motsatsen bevisas, dvs, vill man något mer än vänskapligt skojande med mig måste man säga det rätt ut, för jag gillar inte överraskningar och jag gillar inte att upptäcka att jaha, hade vi ihop det helt plötsligt, I did'nt know! Däremot finns det män (för helt ärligt har jag aldrig träffat på en tjej som skrämt mig, eller jo en men hon var speciell) som får mig springa långväga, och det är de som efter en enda blick och en handskakning tror att det är en bra idé att träffas. Inte försöka lära känna en och skapa intresse utan som är "för" på, sånt gör mig nervös ner i fotknölarna och då springer jag :p

Vi diskuterade jag och Karro, att det vi kanske skulle behöva är någon annan att fokusera på, men det betyder inte att det kommer bli lätt, så jag försöker fokusera på de människor som får mig att må bra och skratta, för jag behöver få må bra om jag ska kunna bygga upp lite tillit igen. Så därför är det tex. ingen bra idé om du nyss försökt bli tillsammans med en nära vän till mig att skylla på att hon är svartsjuk för att du vill träffa någon och tro att jag ska tycka att Hell yeah, let's go for it, jag funkar inte så.. :) Jag vet faktiskt inte ens om jag vill vara tillsammans med någon ever, det lär visa sig, tills dess ska jag njuta av att (trots att det är överhängande galningar som intresserar sig för mig) att flörta utan att jag vet om det, och spana på snyggingar :p