halvdement

jag såg eat, pray love igår och den var nog ganska bra för mig, det där med att finna sig själv igen, och om jag redan gjort det, ska jag då tillåta mig själv att hålla fast och försöka få bekräftelse och engagemang av någon som inte vill/klarar av att ge det till mig?!
Jag antar att svaret funnits klart ganska länge, ungefär som tanken förut fanns att flytta till gävle..det är bara att gilla läget, acceptera och gå vidare med vetskapen att man försökt så gott man kunnat iaf, men jag har svårt att släppa när människor jag bryr mig om och känner för dels undviker mig (i skyddande syfte, den bortförklaringen suger!) och sedan inte kan vara ärliga, och sist men värst gör sådant som skadar dem själva mest i längden när det inte skulle behöva vara så..kanske är jag lika själv, vill jag inte må bra och varför hålla fast vid människor man sedan länge redan förlorat oavsett orsak?

Till saken hör iaf att jag precis som med flyttanken länge funderat på att jobba en kort period som volontär utomlands, antingen med djur eller människor i behov av särskilt stöd. Måste kolla upp det för det känns som att jag borde passa på :) Och sedan så har jag blivit sugen på att dansa igen, hittade ju min mp3a för några veckor sedan (jag lyssnar på musik i perioder konstigt nog) och har hittat låtar jag villspringa till och nu sånt jag vill dansa till (på festen i fredags blev behovet ännu större) så nu banne mig är det dags att ta tag i det också, man kan jobba på att bli lycklig så det ska jag göra, eftersom jag tror att både jag själv och mina kära skulle uppskatta resultatet :)